Recensioner, urval

 

Susanne Slöör i Omkonst om utställning på Konstakademien, Stockholm:

”Herrarna är politik och makt. När jag arbetar med dem märker jag också hur de är mina projektioner. De är visionärer, strebrar och skuldbeläggare. Men det är också jag.” (Lotta Lagercrantz)

Herrarna i Lotta Lagercrantz tappning är rätt små och ömkliga figurer. Huvudformen sitter på en hårt lindad kropp. Kärnan av gjutet byggskum täcks av en skyddande hud av tidningspapper. Dagspressens rubriker om alla världens illgärningar och bilderna av missdådare hjälper till att berätta sin utvalde herres historia.
    Lotta Lagercrantz mixtrar leklystet med sina dockor och bearbetar sin egen maktlöshet eller vilja till makt. På Konstakademien har de små kraftlösa maktpaketen placerats i grupper som Lagercrantz i tanken dirigerar och låter agera. I ”dockskåpsleken” ingår ”medlöparen”, ”diktatorn”, ”pedofilen” och  “nattklubbsmannen”.
     När Lotta Lagercrantz friskt bjuder på sina visioner om rötterna till världens ondska skapas en direkthet som stundtals påminner om debattsituationerna i morgonradions ”Ring P1”. Stundtals är de brännande klarsynta. Stundtals är de outhärdligt förryckta. Men med humorn och en bitande självreflektion som ledsagare förfaller inte spelets ledare till en alltför ensidig eller förgrovad beskrivning av världen. Snarare bjuder Lotta Lagercrantz alla vanmäktiga i vardagen på en möjlighet att tillfälligtvis kasta om perspektiven. Att förminska den överlägsne är en effektiv strategi för att nå upprättelse och skapa en läkande balans.
    Något påminner det om barnets kompenserande lekar med sitt ovanifrånperspektiv i förhållande till de ingående tingen i lekens spel med relationer.

På ett utmärkt vis levandegör Lotta Lagercrantz hur viktiga positionerna är (direkta och indirekta) som konstnär, verk och betraktare intar i ett rum. Och finns det ett mer effektivt sätt att punktera inrotade föreställningar än att dra ett löjets skimmer över dem.

 

Lars-Erik Selin i Svenska Dagbladet om utställning på Gröna Paletten, Stockholm:

”Lotta Lagercrantz får det att spritta till /…/ det omedelbara och oreflekterade för att skapa ett sant uttryck.”

 

Stig Johansson i Svenska Dagbladet om utställning på Färg och Form, Stockholm:

”…bilder av kor och kalvar. All deras levande kraft i knyckiga rörelser är kongenialt återgiven … I akvarellens medium förändras hennes uttryck radikalt, anslaget mjuknar när hon går in i skogars lummighet. Känsligt får hon fram det silande ljusdunklet mellan trädstammarna – en naturupplevelse av äkthet och värme.”

 

Lasse Jonsson i Östgöten om utställning på Stenhusgården, Linköping:

”Lotta Lagercrantz akvareller med landskapsmotiv är spänningsfyllda synteser av stark konstnärlig medvetenhet och med ovanlig lyskraft … bilder som lyser upp och värmer vinterslasket”

 

Kristina Mezei i UNT om utställning på Kavaletten, Uppsala:

”Lotta Lagercrantz akvareller … har en frisk klang och en fräsch kolorit. Hon låter antydningens konst komplettera det sedda, betraktaren blir medskapare i hennes känsliga landskapsbilder.”

 

Stig Johansson i Svenska Dagbladet om utställning på Galleri H, Stockholm

”…hon upplever det exotiska ljuset ….flödande impulsivt. Färg, ljus stämmer. Hela den exotiska glöden väller över betraktaren, sensuell, varm, praktfull.”

 

Thomas Millroth i Aftonbladet om utställning på Galleri H, Stockholm

”… I målningarna kan det brinna i grönt-brunt-violett runt ett isolerat träd, färgen fläckvis pålagd.  Sådana bilder verkar direkt … en öppen redovisning av en sökande osäkerhet snarare än ett direkt påstående. Jag tycker det är en sympatisk inställning, för jag känner mig delaktig.”

 

Lars Nittve i Svenska Dagbladet om utställning på Galleri H, Stockholm:

“…fångades mitt intresse helt av några kolteckningar … koncentrerade konkretiseringar av laddade psykiska tillstånd. Där finns ögonblicket, koncentrationen på det väsentliga.”